Förstå
Jag har svårt att släppa.
Jag känner svek.
Jag känner övergivenhet.
Jag känner mig lurad.
Jag känner mig lurad på mina känslor och min tid.
Jag känner mig lurad på mitt hjärta och engagemang.
Varför kom jag in i ditt liv?
Vad fyllde jag för funktion?
Jag fyllde ett tomrum från en annan människa.
Jag gav värme och uppmärksamhet du egentligen längtade efter från någon annan.
Jag blev ditt plåster på dina sår.
Jag förstod det inte då.
Men nu ser jag det klart.
Den tiden drömde jag om dig och ville ha en framtid med dig.
Men du var inte ärlig mot mig.
Massa ursäkter om annat.
Min tid hade stannat.
Jag har så svårt att förstå att du kunde göra så.
Hur kunde du svika mig så genom att inte vara ärlig mot mig?
Att det inte var jag som fanns i ditt hjärta.
Utan du levde kvar i det gamla.
Jag hade ingen chans när ditt hjärta var någon annanstans.
Jag klandrar mig själv för jag inte såg.
Jag klandrar mig själv för jag drömde.
Du höll mig kvar för fylla ditt tomrum.
Nu är jag dränerad, sviken och håglös.
Kämpar för att hitta ett svar i mig.
Allt detta har inte varit okej.
Frågar mig varje dag, hur kunde du göra så?
Bär nu på en otrolig rädsla att någonsin lita och släppa in någon igen.
Längtan efter värme, kärlek och tillit är stark.
Men inte så stor som rädslan och smärtan.
Smärtan och rädslan kryper på mig varje kväll. Och jag bara önskar att det skall sluta.
Vet inte vad som kan göra mig hel igen.
Tiden läker alla sår säger dom..
Det känns verkligen inte så när smärtan av svek satt sig långt in i min själ.
Ditt samvete vill jag inte ha. Att du har dåligt samvete över saker spelar ingen roll.
Det fyller ingen funktion för mig..
Det ändrar inte dina känslor för mig.
Eller det som hänt.
Det lindrar inte min själs smärta eller allt det svarta jag nu känner. Allt det finns ändå där.Tror inte du förstår.
Var rädd om dig och andra där ute. 💖