Jag stod kvar.
Solen värmde din kind och vinden tog tag i ditt hår.
Jag såg in i dina ögon och kände mig trygg.
Värmen jag kände från dig då vi prata om livet.
En främmande människa men ändå såå familjär. Men va hände där...???
Jag öppnade min dörr till mitt liv och det var ett jätte kliv
Att än en gång våga lita på kärleken. Efter ha blivit djup skadad i själen.
Jag kämpade med mig själv och mina gamla demoner. Ibland kändes det som om jag skulle gå i atomer.
Du gläntade på din dörr. Och jag älskade det jag såg. En så varm och kärleksfull man.
Du hade fler demoner kvar hos dig som dröjer sig kvar. Försökte visa vart jag var.
Det var jag mot demonerna....
Vilka vinner din själ dom eller jag?
Rädd för livet och kärleken vi bägge var.....
Jag stod kvar.................
Var rädd om dig och andra där ute. ❤