Saknaden


Jag har aldrig haft en partner vid min sida som stöttat mig i med och motvind. De som funnits vid min sida en stund var där men ändå inte. 

Att jag fått gå igenom alla livets prövningar utan någon som stöttat mig vid min sida har påverkat mig. Både negativt och positivt.

Har fått svårt att lita på vad folk säger. Då jag fått erfara att de inte står för vad de säger eller gör. Att bli sviken och utsatt för lögner tär på tillit och förtroende. 
Jag har blivit stark i mina beslut och min förmåga att lösa saker. Jag vet att jag klarar mig själv.

Det att jag inte haft någon partner som verkligen funnits för mig gör att sorgen över min mamma gått bort är ännu större. Då det alltid varit mina föräldrar som faktiskt funnits där för mig. Det som en partner skulle stöttat med fick mina föräldrar göra. 

Så tomheten och saknade blir dubbelt upp. Min mamma som alltid fanns där är nu borta och det känns som om jag står helt ensam i livet. Det har snart gått 2 år men tomrummet och saknade är stor. Och det kommer aldrig bli normalt igen. 

Ibland känner jag mig jätte arg på livet. Arg på allt man behövt gå igenom. Hur mycket skall man behöva gå igenom? Det känns så orättvist. Kommer det någonsin finnas någon som verkligen vill finnas för mig på riktigt? 

Mamma om du funnits här nu hade jag berättat om alla mina tankar och känslor som far runt. Du finns i mitt hjärta och minne för evigt. 
Så tänk på att ta varandra tillvara och missbruka inte någons tillit och förtroende. Visa att du finns där. Livet är allt för kort. Det är så mycket man vill uppleva innan lågan släcks. 

Var rädd om dig och andra där ute. ❤