Kanske, kanske inte


Dessa dagar har jag bara njutit av det underbara vädret. Och äntligen har jag kunnat landa lite i mig själv. 

Har suttit ute och lapat sol och lyssnat på musik. Läst bok, badat, lyssnat på poddar. Bland annat sommar prataren Björn "Natthiko" Lindeblad. 
https://sverigesradio.se/avsnitt/1518766

Det slog mig då och där en sak han sa om döden. Att man inte haft ont av den tid man inte fanns innan man föddes. 

Det har varit mycket tankar och vånda om livet och hur skört det är. Alla dessa tankar kom så starkt efter min mor gick bort hastigt. Och har kännt mig väldigt ensam och övergiven i livet. 

Jag tänker nu att man behöver glädjas över att man är här och nu. Och att inget är beständigt. Både det som gör ont och gör gott. Allt går över. Och tror även att om man släpper all vånda över saker som skall komma och som varit så blir livet så mycket lättare. 

Varför går man och oroar sig för framtiden eller saker som sker eller har skett? Det som händer, händer ju och oftast känner jag att saker ändå ordnar sig. Så varför lägga sin energi på sådant som inte är i ens kontroll. Man kan inte kontrollera livet. 

Finns det någon som kan säga ja till att allt blivit som de vill i sitt liv? Jag tvivlar på det. Livet går i vilket fall som helst. 

De människor som stannar vid ens sida är de som vill vara där. Det är inget man kan göra åt det. Det som är viktigt i livet tänker jag är att få vara sig själv fullt ut. Vill vara ärlig mot mig själv och mot andra människor. 

Så var rädd om dig och andra där ute. ❤