Andas


Jag håller andan och tårarna väller ur mina blåa ögon. 
Tar det aldrig slut denna smärta av ensamhet och saknad?

Min kropp skakar av sorg och utmattning. 
Min själ skriker. Vill bara sova och vakna till ett nytt liv. 

Har inte fått andas på länge nu. Är ständigt jagad av alla måsten och krav. Har inte fått andas för ödet har varit mot mig ett bra tag.

Har kämpat varje dag för att flyta. Om jag lägger mig på rygg och låtsas vara död. Missa oturen mig nästa gång då? 

Just nu har jag inte höga tankar om mig själv. Kämpar mot den onde som sitter på min axel och viskar elaka ord om mig. Det är svårt att stå emot alla elakheter. 

Vet att han ljuger men han verkar vara så övertygande när motgångarna varit så många och tuffa. 

Låt mig bara få blunda och sova. Få vila min kropp och själ. Låt mig få andas in värme och kärlek. 

Låt mig få vila i en trygg famn. Höra viskande tröstande ord. Få omfamnas av värme och kärlek. 

Låt mig få Andas åter igen. 

Var rädd om dig och andra där ute. ❤